Arkiv: Peru

På upptäcksfärd i Sydamerika. Bolivia, Peru, Ecuador, Brasilien och Argentina. Fyra månader av äventyr.

Ceviche

Efter tre månader med dagliga restaurangbesök har vi hunnit äta oss igenom stora delar av det Syd- amerikanska köket. En klar favorit är ceviche - rå havsmat i en frisk marinad av lime, koriander och chili. En populär rätt i kustregionerna. Bästa cevichen har vi ätit i Lima, och här i Tonchigüe i nordvästra Ecuador. 5$ för en stor skål ceviche med patacones (stekta skivor av matbanan) som tillbehör. Svårslaget.

Also posted in Ecuador, Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , , , , , , | 3 Comments

Blåbärsturist

Efter besöket på kaffekooperativet ville vi se lite mer av landsbygden och köpte därför en dagstur. Och vilken tur sen. Mer turistigt än så här blir det nog inte. Allt var väldigt iordningsställt och det omtalade peruanska kaffet som avslutade utflykten var så söndersockrat att jag fortfarande inte har någon aning om hur ”highland coffee” egentligen smakar.  Dans med utklädda regnskogsindianerna var dock en höjdare. Verkligen autentiskt. Särskilt fint var det när dansen slutade med att vi virvlade in i deras stånd med krimskrams. Precis vad vi var ute efter.

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Leave a comment

Tio timmars resa österut, vart hamnar vi då?

Efter att ha passerat bergspass på nästan fem tusen meters höjd anländer vi så till slut i selva central, centrala djungeln, dvs. Amazonas. Vad som fört oss hit är ryktet om kaffet från Chanchamayo, känt som peruanskt highland coffe, vilket bland finsmakarna anses vara det bästa kaffet som odlas i Peru.

Peru är näst största producenten av kaffe i Sydamerika, och peruanerna vi pratar med är väldigt stolta över sitt kaffe som exporteras världen över. På vägen in till Chanchamayo passerar vi flera kaffekooperativ som stoltserar med välkända logotyper som Fairtrade, Rainforest Alliance och Utz. Ett av kooperativen har till och med fått måla upp Starbucks logga på väggen. Vi besöker kaffekooperativet Tahuantinsuyo som har de tre nämnda certifieringarna, samt en amerikansk och europeisk märkning för organisk odling. Trots alla certifieringar är de tydliga med att det handlar om kvalité för att lyckas på den internationella marknaden. Kooperativet håller precis på att färdigställa en ny anläggning för torkning av bönor, och de visar stolt upp rummet där labbet ska vara. Där ska de kontrollera processen för att kunna säkerställa torkprocessen av bönorna. ”Tidigare fanns det bara ett pris på kaffe, helt oberoende av kvalitén, men nu börjar kvalitetskaffe betala sig”, säger Ruben Quilca som tagit emot oss. På tal om kvalité passar vi på att klaga lite över det eländiga kaffet som serveras här i Peru, vanligtvis i pulverform. ”No es café!!!” utropar Ruben. Nescafe uttalar de helt enkelt som ”no es café” – inte är kaffe.

Vi besöker även Felipe Villanueva, som är andra generationens kaffeodlare. Vi frågar honom om hur situationen som kaffeodlare är nu jämfört med förr, och han säger att det var enklare förr. ”Nu behövs en massa pappersarbete och man måste kunna mer som jordbrukare, men samtidigt så tjänar jag mer på det kaffe som jag producerar”.

Liksom i många andra exportländer stannar väldigt lite av vad de producerar på den nationella marknaden, och därför blir det – trots att Peru är ett kaffeland – väldigt svårt att hitta gott kaffe att dricka här. Vi får helt enkelt vänta till vi kommer hem med smaka på Peruansk highland coffe.

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , , , , | 1 Comment

Val i Peru

Jag gissar att det peruanska presidentvalet i juni passerade obemärkt för de flesta i Sverige. Här i Peru går det inte att missa att det precis varit val. I varje stad finns husväggar med målningar som uppmanar läsaren att lägga sin röst på Keiko Fujimori eller Ollanta Humala. Keiko är dotter till den före detta, och numera fängslade, diktatorn Alberto Fujimori. Årets val var en jämn kamp in i sista minuten, och med en marginal på 3% vann Ollanta Humala. Hur en exdikator(s dotter) nära på blir återvald i ett demokratisk val kanske låter märkligt, men det finns en stark höger som värnar om sina intressen – vilka främst företräds av högerkonservativa Keiko.

Många menar att den röda våg som nu sprider sig över Sydamerika en reaktion på den marknadsliberala politik som IMF och Världsbankens lanserade i dessa länder under 80- och 90-talet. Vad som var en modell för att få fart på de latinamerikanske ekonomierna resulterade i växande klasskillnader och ett utbrett missnöje hos folket – vilka upplevde att de tappade kontrollen över sina länders öde. Det känns därför väldigt intressant, och en smula oroande, att samma politik nu används för att rädda de sydeuropeiska länderna ur den ekonomiska krisen. Utförsäljning av statliga bolag och underlättande för utländska ”investerare” (investering för vem?). Kommer det att fungera denna gång?

Mer nyheter om Peru >>

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , | 1 Comment

Lima in retrospect

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , | 2 Comments

Tjurfäktning – Acho del Toro

Tjurfäktning

Först kom banderiljärerna, sen kom picadorerna […] och sist kom matadoren, stoltast av dem alla. Som taget ur Ferdinand gör arenans skådespelare entré, och vi undrar nyfiket ifall tjuren ska våga sig in på arenan… men här någonstans slutar likheten med berättelsen om Ferdinand.

In på arenan rusar en muskulös och till synes ilsken tjur. Trots det så är det ingen som hoppar bakom planket. Föreställningen börjar och matadoren testar tjuren i en akt kallad tercio de varas. En för tjuren fruktlös jakt – för gång på gång rycks capen undan precis som tjuren viker ner sina horn. Dammet yr och publiken jublar. Kort därefter gör picadorerna entré. Till häst och utrustade med lansar försvagar de tjurens nackmuskler genom att sticka tjuren i ”el cruze”, precis mellan skuldrorna. Syftet är att tjuren ska bli långsammare, och att den inte ska orka stånga matadoren när han gör det avslutande stöten. Näst upp på scen är tre banderiljärer som placerar ett par banderillas i tjurens skuldror, varefter matadoren – tjurdödaren –  kliver in på arenan. Nu inleds tjurfäktningens klimax – duellen mellan tjuren och matadoren – och likt en dans virvlar de över arenans jordgolv. Dessvärre känns det inte som att matadoren frågat om lov, och om än tjurens ovilja inte syns på ytan är det en dans med ett dåligt matchat par. Av de sex omgångar som vi ser, tre matadorer à två tjurar, är det endast en gång som en av tjurarna kommer så nära att matadoren slås till marken. Men matadoren undsätts snabbt av sina banderiljärer, och föreställningen fortsätter till folkets jubel. När tjuren inte längre orkar rusa efter den färggranna capen kommer showen till sitt slut. Peruansk tjurfäktning görs enligt tradition i Spanish Style, vilket innebär att tjuren dör efter ett avslutande stick från matadoren – i hjärtat, eller med en stöt i nacken. Tjurarna är genom hela tjurfäktningen chanslösa i den ojämna dans där matadoren har en hel stab med sig av ”pickande dårar” och snabbfotade banderiljärer. Till tjurens undsättning kommer ingen.

Tjurfäktningen följer tydliga etikettregler, och även om det är en obarmhärtig tillställning syns publikens missnöje tydligt när en av matadorerna inte lyckas avsluta tjurdödandet tillräckligt snabbt och smärtfritt. Det är dansen; matadorens svankande poser och eleganta rörelser, iförd tajta trikåer och paljettförsedd jacka, i kontrast till tjurens obarmhärtiga styrka och furiositet som är behållningen. Inte att plåga tjuren. Precis som i Ferdinand vill matadoren visa sitt mod och sin tapperhet, och publiken jublar när han blickstilla låter ett halvt ton tjur dundrar förbi på en hårsmåns avstånd. Det är en föreställning – som tack vare sin elegans underhåller – och vilket gör att man för en stund glömmer verkligheten och hoppas att nästa tjur ska vara ännu ilsknare än den förra. Utanför arenan står dock ett uppbåd av samvetsfulla peruaner och demonstrerar mot det onödiga djurplågeriet – och visst har de rätt. Det är fullständigt onödigt, och även om tjurfäktning är en stark kulturupplevelse så är jag mer förtjust i berättelsen om Ferdinand. För ingen av dessa sex tjurar kommer att sitta under någon korkek och lukta på blommor när morgondagen gryr. Det är en sak som är helt säker.

Tidigare skrivet om tjurfäktning.

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , , , , , , , | 5 Comments

Mimarens väg

Nej, jag har inte varit på mimteater igen. Bilden är tagen i en gatukorsning i Miraflores där två mimare står och dirigerar trafiken. Tydligt inspirerade av Bogotás radikala borgmästare Antanas Mockus kampanj i för att få ordning på Bogotá och dess kaosartade trafiksituation har nu stadsdelen Miraflores i Lima hyrt in mimare för att lugna ner de hetlevrade trafikanterna. Budskapet:  ”Un minuto de silencio – por ese taladro que funcionaba de madrugada (En Miraflores los ruibdos molestos se multan)” No al ruido. – i all sin korthet: tuta inte.

Det tredje avsnittet i dokumentärserien ”Monsterstäder” gör en djupdykning i Bogotá, och för den som har planer på att åka till Colombia (eller Sydamerika) ger den en spännande och högst underhållande historielektion.

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , , | Leave a comment

Somewhere over the rainbow

”Somewhere over the rainbow, skies are blue…”

Vi sitter på ett lunchhak i Miraflores och ”Somewhere over the rainbow” med Israel Kamakawiwo’ole strömmar ur restaurangens högtalare.  Israel slår an en ton som lämnar få oberörda. På något sätt känns låtvalet särskilt träffande när vi sitter på ett trendigt café i en av Sydamerikas absolut farligaste städer. Samhällsklasserna i Peru består liksom landets topografi av höga berg och djupa dalar. Klasskillnader – djupt cementerade av den sociala tröghet som så ofta följer med kraftig segregation i samhället (Jämlikhetsanden kap.12) – men också som en  del av etnisk segregation mellan spanskättlingar, mestiser, indianer och före detta svarta slavar. Drömmen om livet där bortom regnbågen har skapat en strid ström av arbetsutvandring från de Latinamerikanska länderna i riktning mot Spanien och USA*. Många lyckas skapa en viktig inkomst för familjerna där hemma, men resan är för många en hård kamp utan blå himmel.

SVT Dox visade tidigare i år dokumentären Familia om Nati Barrientos från en av förorterna till Lima. Nati lämnade sin familj för att arbeta i Spanien. Det är en gripande och sevärd dokumentär som berättar om kampen om ett bättre liv, och om vedermödorna längs vägen. En personlig berättelse som ändå talar för mångas vardag i dagens Latinamerika.

* Det avslutande kapitlet i Lintons Americanos diskuterar den Latinamerikanska migrationen till Kalifornien. Läsvärt.

somewhere over the rainbow (by Israel kamakawiwoole) by tubaob

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , , | Leave a comment

Kondomer i Peru

Kondomreklam i Miraflores, Lima. Högst kontroversiellt i det katolska Latinamerika. Obamaadministrationen har satsat på kondompolitik i Peru, vilket inte uppskattats av den katolska kyrkan.

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , | Leave a comment

La Marcha de las Putas

Lördag; HAITI – café från 60-talet, fyllig espresso och servitörer med fluga. Så plötsligt börjar någon väsnas. Gatuförsäljare? Nej. Demonstration? Ja.

La Marcha de las Putas” – ett demonstrationståg för kvinnans rätt till sin kropp. Än tydligare än hemma är männens förtryck mot kvinnorna i Latinamerika. Här väldigt mycket ett uttryck för machokulturen ”machismo” – som i vardagen är något helt annat än den charmiga bild av muskulösa machomän som Village People sjöng om.

Also posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage | Tagged , , , , , | Leave a comment