Best of

Sitter och jobbar med ”best of”-album för varje land. Här är ett smakprov från Bolivia.

 

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage

Cemeterio de La Recoleta

La Recoleta, kyrkogården som är en stad i staden. Det är en sorgsen men vacker plats som kommit att bli en av Buenos Aires mest besökta turistattraktioner. Längs stenbelagda gator vilar förnäma argentinare i tempelliknande sarkofager. Det ena bygget pampigare än den andra. Några har statyer resta till sitt minne. La Recoleta är imponerande, men medan de döda vilar under dessa vackra tak sover tusentals levande under bar himmel i denna storstad. Det får en att fundera.

 

Trivia: Kyrkogården var tidigare öppen att tillträda alla tider på dygnet, men sedan kyrkogården kom att bli en plats för hor fick man lov att sätta upp grindar och håller nu endast öppet under dagtid. Av alla platser… och ja, det sägs även spöka.

Posted in Argentina, Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage Tagged , , , , |

São Paulo – stor stad och storartad stadskonst

Posted in Brasilien, Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage Tagged , |

Ett land till salu?

Den politiska aktivismen i Brasilien  handlar mycket om de jordlösas kamp för rätten att äga land, och möjligheten att odla den mat som man själv äter. Land som av tradition ägs av storägare, vilka många gånger inte ens brukar jorden. Linton vidberör  ämnet i  Americanos och här ovan ser ni en kort dokumentär som handlar om liknande problematik i Uruguay.

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage Tagged , , |

Beyond Citizen Kane

Vissa historier blir aldrig gamla. Citizen Kane från 1941, filmatiserad av Orson Welles handlar om mediamagnaten Charles Foster Kane, som med sitt växande inflytande i samhället kom att bli en makthungrig girigbuk¹. 1997 producerade ett brittiskt filmteam dokumentären ”Beyond Citizen Kane” och riktade strålkastarljuset på Rede Globo – Brasiliens största medieföretag – som liksom Kane i  Orson Wells historia, kommit att kontrollera både media och politik på hemmaplan. I ett försök att begränsa spridningen av berättelsen förbjöds dokumentären i Brasilien, men med utvecklingen av internet blev blev det snabbt en omöjlig uppgift. Trots Rede Globos försök att sätta skygglappar på brasilianarna är privata aktörers inblandning i politiken – i form av korruption – något som alla är  mer eller mindre medvetna om. ”Går det en vecka utan nyheter om en korrupt politiker som åkt fast så undrar vi vad som är fel”, säger min vän Luiz.

I det korrupta Brasilien är klasskillnaderna enorma – samtidigt som São Paulo är en av de städer i världen där Armani och Luis Vitton säljer bäst bor miljoner invånare i favelor, kåkstäder, med en levnadssituation som bäst kan jämföras med Afrikas krigshärjade regioner. ”Alla i Brasilien känner någon som blivit mördad. Jag känner tre.”, säger Marcello som är trettioårig jurist från Jacarei strax utanför São Paulo. Första frågan gripna ställer är ”Hur mycket?”. Allt handlar om pengar. För den som har pengar är allt möjligt. Trots uppenbara problem i segregationens Brasilien där rika blir rikare, och fattiga blir fattigare, syns politikerna inte ha muskler (eller intresse?) att driva en politik för de fattigas rättigheter. Kanske är det så att det inte finns någon som betalar tillräckligt bra för att de fattigas röst ska bli hörd? Tillväxtlandet Brasilien är spännande och fascinerande på många sätt, men de syns vara inne i ett ekkorhjul där alla springer efter pengarna och väldigt få frågar efter vad som ska hända sen. Förr eller senare kommer någon att sätta en käpp i hjulet.

¹ Bakgrundsfiguren till Citizen Kane är mediamogulen William Randolph Hearst. Hearst har lämnat efter sig ett gods – Hearst Castle – i San Simeon, California. En plats som är ett väl värt besök – både för att det är helt bananas, men också för att det ramar in det storhetsvansinne som Welles porträtterade i Kane, men också det som idag är lika närvarande i Brasilien. Mina brasilianska vänner gapade och sa ”Jaha, era politiker åker inte helikopter till och från jobbet? Här lever det som att allt är en fest.”

För den som inte har sett Guds Stad från 2002, så ger den en bra inblick i livet i den brasilianska favelan.

Posted in Brasilien, Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage Tagged , , , , |

(R) eko turism – Sarayaku

För snart tre veckor sedan besökte vi Sarayaku. Sarayaku ligger i den södra delen av ecuadorianska Amazonas, och är en dryg halvtimmes flygplansfärd från vad vi skulle kalla ”civilisationen”. Amazonas är förutom rikt på djur och växter även en källa för enorma mängder olja. Kombinationen av olja och ett grönt Amazonas går ihop så länge oljan stannar i marken, men blir desto mer problematisk så snart det svarta guldet ska exploateras. I norrdöstra Ecuador har exploateringarna, som pågått sedan slutet av 60-talet, resulterat i att mark och vatten blivit kraftigt förorenade, och cancer har blivit något av en folksjukdom hos skogens invånare. Liksom vid oljeutsläpp i havet är oljeutsläpp i en regnskog en allvarlig naturkatastrof – även om det vanligtvis inte rapporteras så mycket om det på nyheterna. Och utsläpp i Amazonas finns det gott om. Vissa talar om den kanske största miljökatastrofen sen Tjernobyl.

Vi stannade i Sarayaku i fyra dagar, varav första dagen var i sällskap av ett TV-team från engelskspråkiga Al-Jazeera. Oljeutsläppen i norra Ecuador är mål för en lång rättegångstvist mellan ursprungsfolken i Ecuador och Chevron-Texaco. Gott om olja finns det även under det gröna täcket i Sarayaku – men här har ursprungsbefolkningen organiserat sig, och med oväpnat motstånd lyckats hålla oljebolagen borta. Sarayakus metoder att organisera sitt motstånd har väckt stor uppmärksamhet nationellt, men också internationellt – för även om Sarayaku ligger bortom ”civilisationen” så är det inga nakna vildar vi besökt. I Sarayaku finns grundskola och gymnasium, de har internet i byn, de talar spanska och de har en genomarbetad plan för hur de vill leva de närmaste hundra åren. Men de har ingen väg till byn, inga diskotek och ingen kommers av produkter ”made in china”. Och så vill de att det förblir. På ett bakvänt vis är enda sättet att överleva som urfolk att utbilda sig, att tala spanska, och att lära sig förstå den moderna världen – för annars har de ingen möjlighet att göra sin röst hörd, och då försvinner de utan att vi märker det. 

 

Posted in Ecuador, Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage Tagged , , , , , |

Ljusa drömmar

Under våra månader i Sydamerika har det här varit en vanlig syn – drömlika kollage med fridfulla djur och prunknande grönska. Kitchigt, konstigt och kul. Och omåttligt populärt.

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage

Bilmusik och annat ljudligt

Bästa musikupplevelserna under veckan i Brasilien var Radio Department och Arcade Fire som Luiz spalade i bilen. Inte särskilt representativt för den brasilianska musikscenen, men då har den här killen klistermärken med Starmarket i sitt pojkrum.  Jag kan ärligt säga att jag är glad att det inte var modern sambapop i bilen – för i den säcken finns det bara mjuka paket. Mjuka och blöta. Lite som att hoppas på något bra och sen kissa ner sig. Men det finns många gamla godingar, och de ska vi slå ett slag för.


Posted in Brasilien, Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage

Same Same, but different

I nordvästra Ecuador ligger Same – en liten badort i provinsen Esmeraldas. Ecuadors kust kantas, till skillnad från Perus, av vackra långgrunda sandstränder. Same, och fiskebyn Tonchigue som ligger längs samma strandremsa, var precis vad vi letade efter. Same är ett tillhåll för rika ecuadorianer, och ser ut som ett vykort från Grekland med vita hus med blåa fönster och dörrar. Tonchigue är däremot lite mer av en dammig ecuadoriansk stad med en mer autentisk känsla. Fiskdoften ligger tät i samhället och de många fiskebåtarna gör det  till ett trevligt utflyktsmål. Om inte annat för att äta ceviche på Francescas restaurang som ligger längs strandpromenaden.

Posted in Reportage Tagged , , , , |

Ceviche

Efter tre månader med dagliga restaurangbesök har vi hunnit äta oss igenom stora delar av det Syd- amerikanska köket. En klar favorit är ceviche - rå havsmat i en frisk marinad av lime, koriander och chili. En populär rätt i kustregionerna. Bästa cevichen har vi ätit i Lima, och här i Tonchigüe i nordvästra Ecuador. 5$ för en stor skål ceviche med patacones (stekta skivor av matbanan) som tillbehör. Svårslaget.

Posted in Ecuador, Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage Tagged , , , , , , , , |