Arequipa – den vita staden

Perus näst största stad är en förträfflig stad. Solen skiner, stadskärnan andas spansk kolonialarkitektur och utbudet av smakfulla restauranger är överväldigande. Vi trivs.

När vi åkte till Arequipa hade vi tänkt stanna en dag eller två, titta på kondorer i Canyon de Colca, och sen åka vidare. Dagarna blev fem, och av de stora fåglarna har vi inget sett. Däremot har vi vardagslyxat och unnat oss god mat och fika varje dag. Ja i Peru går det faktiskt att fika. Det finns gott kaffe, och fikabrödet håller förvånande hög klass. Och det finns god glass. Vad mer kan man begära.

Arequipa kallas ”den vita staden” på grund av att merparten av husen är byggda av vit lavasten – och i kontrast med de andra städer som vi passerat, vilka i stort kännetecknas av rött tegel eller brunbeigt lertegel, är Arequipa en riktig pärla. Att det stora torget pryds av palmer gör inte saken sämre. Med näsan i kaffekoppen drömmer jag mig hem till Umeå och tänker att, tänk, bara tänk om vi kunde haft något sådant här där hemma.  Varför fick aldrig spanjorerna idén att kolonisera Umeå? Jag hade gärna välkomnat lite kolonialarkitektur. Men det är kanske inte för sent. Den mentala koloniseringen genom kulturhuvudstadsprojektet Umeå hyser storstilade planer på att omdana stadens utseende och profil. Två hundra tusen invånare ska vi visst också bli. Att bygga nytt kanske innebär nya möjligheter. Kanske skulle vi kunna bygga vackra stenhus med välvda tak och mysiga källarutrymmen – trots att det är tvåtusental. Eller. Det måste vara enklare nu än tidigare. Tänk bara vilka fina lyftkranar och maskiner det finns numera. Säkert är det dyrare att bygga fint, men vi bygger ju för att Umeå ska stå i (förhoppningsvis) flera hundra år till. Ett nytt Umeå, i tvåtusentalets Europa.

Efter dagdrömmeriet beger vi oss åter ut i stadens vimmel. Solen skiner. Arequipa är även en vit stad i bemärkelsen av att vi inte ser röken av de traditionellt klädda aymara- och quechuafolken – som i Bolivia var en helt naturlig del av stadsbilden. Men så är också Peru mer ”utvecklat” än grannländerna.

This entry was posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

2 Comments

  1. Posted 29 oktober, 2011 at 10:14 by Hanna | Permalink

    Visst kan kolonialarkitektur vara tjusig men att önska sig eller avundas kolonialism, är det inte lite att ta i ändå? :) Kul att läsa om vad ni pysslar med! Fortsätt ha det bra! När åker ni till Ecu? Hon med djungelkontakterna har precis kommit till Sverige nu så vi kan göra nya försök och se om det ger bättre resultat nu, om det fortfarande är aktuellt?

  2. Posted 31 oktober, 2011 at 01:00 by Joakim | Permalink

    Visst överdriver jag. Kolonialism är det ingen som farit gott av. Förutom kolonisatörerna då. Men det är lätt att tänka att det bara är vackert med alla dessa vackra hus.

One Trackback

  1. By Resväg on 11 december, 2011 at 08:56

    [...] E – Arequipa [...]

Lämna kommentar

Your email is never published nor shared.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>