Indigenous Terra Madre 2011 – Slow Food

 

Mellan den 17-19 juni samlade konferensen Indigenous Terra Madre i Jokkmokk närmare två hundra representanter för ursprungsfolk i en jättekåta vid den vackra sjön Dálvvádis strand. Delegater från tjugo länder, och fem kontinenter, diskuterade hur deras kulturer och traditioner ska överleva i en allt mer globaliserad värld. Konferensen mynnade ut i The Jokkmokk Agreement, en konvention som kommer att framföras till FN, med krav ställda utifrån urfolkens behov för att överleva.  

 Helgens konferens var ett initiativ från Slow Food Sápmi, en del av den internationella konsumentrörelsen Slow Food. Till samernas kulinariska världsarv hör souvas, och under konferensen diskuteras de problem de olika folken står inför och svårigheten att bevara sina traditioner – både sett till mat, men också sett på kulturen i sin helhet. Syftet var att samla världens ursprungsfolk för att på så sätt skapa ett nätverk och en gemensam röst för att driva de problem som urfolken har. Under konferensen blev det tydligt att många av de problem som världens urfolk brottas med ser lika ut världen över.  

Urfolkens utsatthet och begränsade möjligheter att organisera sig blir särskilt tydlig då nio delegater från Etiopien nekas visum till konferensen av den svenska ambassaden. Motiveringen; ”personerna bedömdes som oetablerade i landet och för att de i stort sett var av helt avsaknad av egna medel”. Detta trots att Slow Food International som etablerad organisation står som garant. Slow Food Sapmis ordförende Ol Johan Sikku är skarp i kritiken och ser det som ren diskriminering. ”Ingen ska bestämma när och var vi ska få träffas för att diskutera våra frågor”, säger han. Konferensen kommer att skicka skriftlig kritik till FN:s råd för mänskliga rättigheter gällande ambassadens agerande.

Under konferensen lyfte många av delegater frågan och problemet med tillgång till land, och de poängterade att det inte bara handlar om landyta, utan om att ha tillgång till land som gör det möjligt att hålla sina traditioner vid liv. Khalid Khawaldeh, beduin från Jordanien, berättar att hans folk förr vandrade sträckor upp till fyra hundra mil, men att deras levnadsmönster förändrades totalt sedan Jordanien blev självständigt och gränserna mot grannländerna stängdes. ”Nu har man dessutom skapat en stor nationalpark i Jordanien, vilket gör att vi kan endast kan vandra femton, tjugo kilometer”, berättar Khalid. ”Vi är nu hänvisade till att guida turister”. Dessa förändringar leder till att stor del av deras traditioner och kunskaper faller i glömska. Khalid lyfter en annan viktig aspekt; ”Vi beduiner har ett talesätt, – land kommer före stolthet, för utan land så finns ingen stolthet”. 

 Konferensens tre dagar fylldes av work shops och seminarier, och mynnade ut i en deklaration, The Jokkmokk Agreement, som kommer att presenteras för FN. Deklarationen sammanfattar urfolkens gemensamma behov för att kunna bevara sin kultur i framtiden. ”Vi har lagt mycket energi för att samla alla dessa urfolk, och det måste resultra i något konkret”, säger Ol Johan Sikku. Indigenous Terra Madre i Jokkmokk, är den första i sitt slag, men man diskuterar redan nu när och var nästa konferens ska ta plats. För intresset är stort, och nödvändigheten att lyfta ursprungsfolkens internationella rättigheter är en brännande het fråga.

 

Nataani TahNibaa är Navajoindian från New Mexico, USA. Lika länge som potatisen funnits i Europa, dvs. närmare fem hundra år, har Navajoindianerna levt som herdefolk. Nataani äger själv tjugofyra Navajofår. Tanaani är femte generationens väverska och är stolt över att föra traditionen vidare. Hon berättar att hon har en västerländsk utbildning, och examen från Universitet, men återvände för att leva som väverska. Nataani är liksom de andra delegaterna under konferensen väldigt stolt över sitt kulturarv och bär sina traditionella kläder med rak rygg. Även om hon oroar sig för ifall hennes barn och efterkommande generationer ska kunna hålla traditionen levande har hon ändå hopp om framtiden; ”Våra förfäder har levt i många generationer, och vi är ett uthålligt folk. Vi har nu kommit tillsammans som de tunna fibrerna i ett lapptäcke.” Med det hoppas Nataani att denna konferens och den deklaration som nu skrivs ska bli en möjlighet för ursprungsfolken att hävda sin rätt, och med det bevara deras kulturella rikedomar.  

Slow Food

Slow Food är en internationell konsumentrörelse med över 80 000 medlemmar från hundra länder, och verkar för att uppmärksamma och värna om världens gastronomiska kulturarv. Rörelsen startade som en reaktion på den massproducerade snabbmat som i allt större utsträckning dominerar våra matbord. Tre ledord genomsyrar Slow Food; gott, rent, rättvist. Mat ska vara god, produktionskedjan ska vara ren, dvs ekologisk, och produktionsförhållandena ska vara socialt och ekonomiskt rättvisa.

Slow Food Sverige

Slow Food Sápmi

 

 

 

 

 

Tillbaka till REPORTAGE

This entry was posted in Övrigt, Reportage and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Lämna kommentar

Your email is never published nor shared.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>