Quito

Framme i huvudstaden.  Quito ligger på 2850m höjd, dvs. drygt 700m  högre än Kebnekajse, och bjuder på soliga dagar och svala nätter. Quito fick plats på UNESCO:s världsarvslista 1978, och det är inte svårt att se varför. Guideboken beskriver Quito som en av Sydamerikas vackraste kolonialstäder, och det är bara att hålla med (om jag jämför med de andra städer vi sett under resan). För en norrlänning – som vanligtvis får fjärilar i magen av Gamla stan i vår egen huvudstad, är Quito en euforisk upplevelse. Gata upp och gata ner kantas Quito av vackra stenhus som andas spansk kolonialhistoria, och staden bjuder på tjusiga torg och pampiga kyrkor om vart annat. Särskilt uppskattar jag alla de caféer och matställen som öppnade långt innan min egen pappa lärde sig cykla. Vissa redan innan min farfar var torr bakom öronen.  För hur trevligt låter det inte med ett glasställe som använt samma familjerecept sedan 1898? Men staden har en historia som sträcker sig långt innan kolonisationen, och har därför mycket att bjuda den kulturintresserade.

Även om vi gillar ”el campo” – landsbygden – så vore inte resan densamma utan alla dessa storslagna städer. Det är bara att instämma i hurraropen som skallar längs gatorna – Viva Quito!*

*det är festival i Quito under veckan som vi är där.

This entry was posted in Ecuador, Gringons resa till äventyrets kontinent., Reportage and tagged , , , . Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Lämna kommentar

Your email is never published nor shared.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>