Tag Archives: Lima

Lima in retrospect

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage | Also tagged , , 2 Comments

Tjurfäktning – Acho del Toro

Tjurfäktning

Först kom banderiljärerna, sen kom picadorerna […] och sist kom matadoren, stoltast av dem alla. Som taget ur Ferdinand gör arenans skådespelare entré, och vi undrar nyfiket ifall tjuren ska våga sig in på arenan… men här någonstans slutar likheten med berättelsen om Ferdinand.

In på arenan rusar en muskulös och till synes ilsken tjur. Trots det så är det ingen som hoppar bakom planket. Föreställningen börjar och matadoren testar tjuren i en akt kallad tercio de varas. En för tjuren fruktlös jakt – för gång på gång rycks capen undan precis som tjuren viker ner sina horn. Dammet yr och publiken jublar. Kort därefter gör picadorerna entré. Till häst och utrustade med lansar försvagar de tjurens nackmuskler genom att sticka tjuren i ”el cruze”, precis mellan skuldrorna. Syftet är att tjuren ska bli långsammare, och att den inte ska orka stånga matadoren när han gör det avslutande stöten. Näst upp på scen är tre banderiljärer som placerar ett par banderillas i tjurens skuldror, varefter matadoren – tjurdödaren –  kliver in på arenan. Nu inleds tjurfäktningens klimax – duellen mellan tjuren och matadoren – och likt en dans virvlar de över arenans jordgolv. Dessvärre känns det inte som att matadoren frågat om lov, och om än tjurens ovilja inte syns på ytan är det en dans med ett dåligt matchat par. Av de sex omgångar som vi ser, tre matadorer à två tjurar, är det endast en gång som en av tjurarna kommer så nära att matadoren slås till marken. Men matadoren undsätts snabbt av sina banderiljärer, och föreställningen fortsätter till folkets jubel. När tjuren inte längre orkar rusa efter den färggranna capen kommer showen till sitt slut. Peruansk tjurfäktning görs enligt tradition i Spanish Style, vilket innebär att tjuren dör efter ett avslutande stick från matadoren – i hjärtat, eller med en stöt i nacken. Tjurarna är genom hela tjurfäktningen chanslösa i den ojämna dans där matadoren har en hel stab med sig av ”pickande dårar” och snabbfotade banderiljärer. Till tjurens undsättning kommer ingen.

Tjurfäktningen följer tydliga etikettregler, och även om det är en obarmhärtig tillställning syns publikens missnöje tydligt när en av matadorerna inte lyckas avsluta tjurdödandet tillräckligt snabbt och smärtfritt. Det är dansen; matadorens svankande poser och eleganta rörelser, iförd tajta trikåer och paljettförsedd jacka, i kontrast till tjurens obarmhärtiga styrka och furiositet som är behållningen. Inte att plåga tjuren. Precis som i Ferdinand vill matadoren visa sitt mod och sin tapperhet, och publiken jublar när han blickstilla låter ett halvt ton tjur dundrar förbi på en hårsmåns avstånd. Det är en föreställning – som tack vare sin elegans underhåller – och vilket gör att man för en stund glömmer verkligheten och hoppas att nästa tjur ska vara ännu ilsknare än den förra. Utanför arenan står dock ett uppbåd av samvetsfulla peruaner och demonstrerar mot det onödiga djurplågeriet – och visst har de rätt. Det är fullständigt onödigt, och även om tjurfäktning är en stark kulturupplevelse så är jag mer förtjust i berättelsen om Ferdinand. För ingen av dessa sex tjurar kommer att sitta under någon korkek och lukta på blommor när morgondagen gryr. Det är en sak som är helt säker.

Tidigare skrivet om tjurfäktning.

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage | Also tagged , , , , , , , , 5 Comments

Mimarens väg

Nej, jag har inte varit på mimteater igen. Bilden är tagen i en gatukorsning i Miraflores där två mimare står och dirigerar trafiken. Tydligt inspirerade av Bogotás radikala borgmästare Antanas Mockus kampanj i för att få ordning på Bogotá och dess kaosartade trafiksituation har nu stadsdelen Miraflores i Lima hyrt in mimare för att lugna ner de hetlevrade trafikanterna. Budskapet:  ”Un minuto de silencio – por ese taladro que funcionaba de madrugada (En Miraflores los ruibdos molestos se multan)” No al ruido. – i all sin korthet: tuta inte.

Det tredje avsnittet i dokumentärserien ”Monsterstäder” gör en djupdykning i Bogotá, och för den som har planer på att åka till Colombia (eller Sydamerika) ger den en spännande och högst underhållande historielektion.

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage | Also tagged , , , Leave a comment

Somewhere over the rainbow

”Somewhere over the rainbow, skies are blue…”

Vi sitter på ett lunchhak i Miraflores och ”Somewhere over the rainbow” med Israel Kamakawiwo’ole strömmar ur restaurangens högtalare.  Israel slår an en ton som lämnar få oberörda. På något sätt känns låtvalet särskilt träffande när vi sitter på ett trendigt café i en av Sydamerikas absolut farligaste städer. Samhällsklasserna i Peru består liksom landets topografi av höga berg och djupa dalar. Klasskillnader – djupt cementerade av den sociala tröghet som så ofta följer med kraftig segregation i samhället (Jämlikhetsanden kap.12) – men också som en  del av etnisk segregation mellan spanskättlingar, mestiser, indianer och före detta svarta slavar. Drömmen om livet där bortom regnbågen har skapat en strid ström av arbetsutvandring från de Latinamerikanska länderna i riktning mot Spanien och USA*. Många lyckas skapa en viktig inkomst för familjerna där hemma, men resan är för många en hård kamp utan blå himmel.

SVT Dox visade tidigare i år dokumentären Familia om Nati Barrientos från en av förorterna till Lima. Nati lämnade sin familj för att arbeta i Spanien. Det är en gripande och sevärd dokumentär som berättar om kampen om ett bättre liv, och om vedermödorna längs vägen. En personlig berättelse som ändå talar för mångas vardag i dagens Latinamerika.

* Det avslutande kapitlet i Lintons Americanos diskuterar den Latinamerikanska migrationen till Kalifornien. Läsvärt.

somewhere over the rainbow (by Israel kamakawiwoole) by tubaob

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage | Also tagged , , , Leave a comment

La Marcha de las Putas

Lördag; HAITI – café från 60-talet, fyllig espresso och servitörer med fluga. Så plötsligt börjar någon väsnas. Gatuförsäljare? Nej. Demonstration? Ja.

La Marcha de las Putas” – ett demonstrationståg för kvinnans rätt till sin kropp. Än tydligare än hemma är männens förtryck mot kvinnorna i Latinamerika. Här väldigt mycket ett uttryck för machokulturen ”machismo” – som i vardagen är något helt annat än den charmiga bild av muskulösa machomän som Village People sjöng om.

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage | Also tagged , , , , Leave a comment

Ferdinand

Så länge jag kan minnas har Ferdinand varit en av höjdpunkterna på julafton. Den bekymmerslösa tillvaron under korkeken, incidenten med humlan och den känslosamma upptrappningen inför vad som synes vara slutet för Ferdinand – tjurfäktningsarenan. Allt väldigt starka upplevelser bland knäck och julklappar.

Det är kanske därför inte särskilt konstigt att jag fastnar i steget när jag så ser en affisch för tjurfäktning i Lima. ”Acho 2011” lyder texten, och på rad syns nio tvålfagra unga män med dramatiska ansiktsuttryck och med jackor av samma snitt som matadoren i Ferdinand. Vad som hittills vart en referens till en tecknad film är här och nu i Lima.

Med viss vånda, men också med viss hänförelse köper jag biljetter till söndagens tjurfäktning. Opolitiskt korrekt, en smula omoraliskt, och tveksamt underhållningsvärde. Värt drygt fyra hundra kronor? Svårt att värdera. Men. Det är en dos spansk kultur av stora mått. Plaza de Acho i Lima, uppförd 1766, är världens näst äldsta tjurfäktningsarena –  och den äldsta i Latinamerika. En rest av den gamla världen. På inresekortet till Peru kryssade jag ”culture” på typ av resa – och mycket mer kultur än så här blir det inte. Om än bestialisk sådan.

Bilder från tjurfäktningen. 

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage | Also tagged , , , , 3 Comments

Lima

Vad som skulle bli en snabb genomresa räknar nu fyra dagar, och kommer att bli åtta innan vi checkar ut. Lima – Konungarnas Stad (uppkallad ”la Cuidad de los Reyes” av Pizarro som grundlade staden 1535). Staden har bjudit på mycket, och än är vi bara halvvägs. Ikväll gick vi på vernissage för GUERREROS, MONSTRUOS Y BESTIAS av José Tola och Ety Fefer. I första hallen möter vi manshöga kollage i klara färger av José Tola, men det är i det inre rummet som det verkligt intressanta försiggår. I ett nedsläckt rum dansar marionetter i glasmontrar. Tillsammans har Tola och Fefer skapat något som ser ut som avkommor av Quasimodo och japanska demoner. Glansiga av klarlack dansar de till exotiska rytmer med hjälp av små motorer kopplade till armar, ben och könsorgan. Krigiskt, monstruöst och bestialiskt.

Vi avslutar kvällen på italiensk restaurang, och skålar för staden. Staden och dess kommoditeter.

http://josetola.com

http://grumildos.com/Grumildos/Bienvenido.html

Posted in Gringons resa till äventyrets kontinent., Peru, Reportage | Also tagged , , , , , , , , , Leave a comment